just nu vill jag faktiskt bara hem. kan nagon skjutsa hem mig?
nae.. det kanns jobbigt att manga skulle bli besvikna pa mig om jag akte hem. men mest av allt skulle jag bli sa arg pa mig sjalv om jag gav upp. just nu kanner jag mig sa splittrad och vet faktiskt inte alls vad jag ska gora. det kanns som om jag har varit har saaaa lange. jag vill ge det mer tid men jag ar less pa att vakna med magont varje morgon.
huvaligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Läs och begrunda, Hoppas att du kan ta till dig nåt av denna au-pair tjejs berättelse. Framförallt längre ner i denna text, berättar hon om saker du upplever nu.
Kram! Älskar dig!
Anna Allebring, au pair New York
"Jag känner mig jätte lycklig lottad att jag får se så mycket av USA och även att få chansen att se Canada, hela den här upplevelsen kommer vara ett minne for livet"
Att vara aupair är verkligen inte som jag trodde att de skulle vara. De är en jätte stor utmaning och man växer verkligen som människa. Jag fick intrycket av andra människor när man sa att man skulle jobba som aupair alla bara ..jaha precis som alla andra gör när dom slutar skolan. Men grejen är att alla au pairer är jätte olika och man får uppleva så mycket olika saker. Man bor ju i helt olika familjer och gör olika saker. Visst har jag och mina andra au pair kompisar jätte mycket gemensamt men vi har också lärt oss olika saker allihop. De handlar inte bara om att ta hand om barnen. Visst är det de viktigaste. Men man får åka på roliga resor med familjen man träffar massa nya människor. För mig har de även varit ett bra sätt att se hur jag själv funkar och hur andra folk uppfattar mig.
Det som var jobbigast för mig var verkligen första månaden. Jag kände mig jätte ensam och allt var så nytt. Till och med engelskan tyckte jag var svar i början aven fast jag fick bra poäng på min engelska på intervjun. Det var alla små saker som kunde bli jätte jobbiga. Tex hur microvågsungen fungerade eller hur man satte på barnens favorit tv kanal. När dom är tre och fyra år gamla vet dom bara att dom vill se på Dora men dom vet inte vilken av alla 500 kanaler den ligger på.
Jag kom över min hemlängtan genom att skaffa kompisar har. Jag tog några nummer på listan och ringde till några andra svenskar i området. Bara att kunna prata med någon annan som vet precis vad man går igenom är guld värt. Men något som även hjälpte mig jätte mycket var även att ringa hem till mamma. Jag fick höra att man inte skulle ringa hem för då skulle man längta hem ännu mer. Men för mig hjälpte de verkligen även fast hon kanske inte riktigt förstod vad jag gick igenom känner hon mig ända bäst och hon var ett jätte stort stöd. De kan vara skönt att bara få prata och gråta ut. För jag kände inte riktigt att jag kunde gråta ut till någon som jag bara har träffat en gång som man inte riktigt känner.
Min arbetsdag ser ungefär ut så här:
Jag börjar 7 30 jag bäddar barnen sängar går ner och packar deras lunch boxar och ger dom frukost. Dom klär oftast på sig själva man får bara se till att dom gör det! Därefter leker jag kanske lite med dom om vi har tid över. Klockan kvart i nio kör jag dom till skolan och lämnar av dom. Sedan är jag ledig fram till halv två. Då brukar jag oftast dra till gymmet eller bara åka hem och ta de lugnt. Jag tvättar barnens kläder 1-2 gånger i veckan. De är inte alls jobbigt för här kan man tvätta alla färger tillsammans eftersom dom tvättar med kallt vatten. Och alla kläder torktumlas sa de går väldigt fort. Jag brukar hämta barnen vid skolan 13.30. Då brukar vi åka hem och äta någonting och därefter brukar vi leka i bakgården. Om de är dåligt väder spelar vi spel kollar på film, spelar tv spel ritar leker med playdoh osv. Sen brukar min värdpappa komma hem 18.30 så då slutar jag.
På kvällarna brukar jag ofta hänga med mina andra aupair kompisar på Starbucks eller gå på bio osv. De är alltid skönt att komma ut ur huset och hitta på saker när man är ledig. Annars kan det att man kännas som man fortfarande jobbar. Barnen kommer och frågar om man vill leka med dom, dom förstår ju inte att man bara jobbar ett visst antal timmar och att man kanske inte ar sa sugen på att leka 24 timmar om dygnet. I bland sitter jag barnvakt på helgerna om föräldrarna vill gå ut och käka. Men dom frågar alltid först om jag har planer och om jag har det förväntar dom sig aldrig att jag ska jobba.
Jag har fått resa en del med familjen vi har varit i New jersey och Pennsylvania. Vi var där med hela familjen på en jätte stor inomhus vatten park. Sen skall vi åka till Canada och halsa på min värd pappas föräldrar som bor där. I februari skall vi åka till Florida och hälsa på min värd mammas föräldrar och i juni flyttar vi till Georgia så jag känner mig jätte lycklig lottad att jag får se så mycket av USA och även att få chansen att se Canada.
Hela den här upplevelsen kommer vara ett minne for livet.
Med vänliga hälsningar // Anna Allebring Au Pair New York
Du är bra mycket starkare än du tror Evelina! Jag beundrar dig och det du gör! Du är bäst! :)
Jag tänker säga tvärt emot alla andra nu, känner jag, i och med att jag inte ska peppa dig till att göra något som du kanske inte vill. Hur som helst så kommer ingen bli "besviken" om du åker hem. Det var nog ingen annan som hade personliga förhoppningar på din resa, typ "åh vad coolt, nu kommer jag kommer jag bli så stolt över att ha en polare som levt i staterna ett år". Så känn ingen press och lev inte upp till någon annans förväntningar, känn vad du vill istället.
Ja, det är väl det enda egentligen. Lev inte upp till vad någon annan kanske tycker och tror, strunta i eventuell press och lev. Känn lite!
Men hur som helst. Fan ta dig Evelina, om du kommer hem!!! Du har bara klagat i ett inlägg än så länge. Om du spyr över hemlängtan i fem inlägg till, då snackar vi! :)
Kämpa, min älskade vän!
Mr Dick, du är en mycket klok man!
Evefina, du grejar detta!
Jag tror att jag vet exakt hur du känner. Det känns som att man inte kommer att klara av att göra detta varje dag i ett år och att man är ensamast i världen och att ingen förstår en. Det är verkligen SKITjobbigt i början. Du får ta korta steg och ha saker att se fram emot och inte tänka så långt framåt. Du kan se fram emot att få träffa mig om några veckor tex :-)
Skicka en kommentar